tankarochvarlden

Befinner mig i ett jävligt labilt läge i mitt liv just nu, skrattar och gråter om vartannat. Vet varken in eller ut. Jag orkar knappt med mig själv och mitt eget ältande, så funderar starkt på hur mina vänner gör det. Allt känns så jävla logiskt och glasklart på morgonen, men när mörkret kryper sig på sitter jag där med mina tankar och blir satans orolig och nojig. För att i nästa stund va hög på livet. Fan då.

 

Eller inte fan då åt stunderna jag är hög på livet, utan de andra stunderna, de med ångest och oro.

 

 

Jag är nog lite omogen. Traskade hem till lägenheten från jobbet nyss och fattar liksom inte att det är jag som bor där. Tror typ att jag är på besök hos någon och tassar runt på tå i lägenheten. Sedan kommer jag på mig själv och blir typ så provocerad över hur jag tänkt att jag typ slänger något på golvet bara för att jag kan! Jag dricker typ cola i sängen också och smular hur mycket jag vill.

 

Sedan inser jag att jag typ inte tycker det är kul att ha det stökigt trots allt och plockar upp det jag slängt på golvet och slänger tomburken efter mig.

Alltså jag tror fan att jag tappat det totalt.

 

Allt som jag trodde va jag för typ en månad sen är tydligen inte. Jag trodde jag gillade att träna och ha det rent runt mig som exempel och att lägenheten skulle skina.

 

MEN.

 

Jag diskar typ inte, jag städar inte, jag slänger typ inte soporna, jag tränar inte, jag snittar typ 5 timmars sömn per natt (= typ 3 timmar för lite). Man får tydligen röka inne hemma hos mig med, det har jag bestämt, för det kan ju va mysigt att slippa gå ut på balkongen för de som vill.

 

Ja men ni hör jag har fan tappat det totalt och vet ni, det är så sjukt härligt att släppa taget och skita i allt oväsentligt. Det vill säga allt som inte är kul, vin eller mysigt att göra.

 

 

Att dricka vin på en tisdag känns jävligt smart på tisdagkvällen EFTER två glas vin. Lite fundersam på hur brilljant hela idéen känns imorn när jag vaknar...Men trevligt va det och ett och annat världsproblem löstes. Det ärändå sådant som räknas.

Jag kan väl säga att jag peakade rätt tidigt igårkväll. Skulle till en kompis för att käka middag ett gäng och tog ett glas vin innan jag drog dit. Det jag inte hade i beräkningarna var riktigt hur hårt det glaset skulle slå.

 

Jag gick till fel busshållplats och stod och väntade i säkert tio minuter innan jag förstod mitt misstag. När jag kom på rätt buss gömde jag hoppa av, men som tur var hade chauffören bättre koll än mig och stannade bussen och sa att jag skulle gå av här.

 

Skulle byta buss, går till helt fel ställe och när jag inser mitt misstag ställer jag mig och asgarvar för mig själv som en mycket sjuk person.

 

Sedan kom jag fram, drack mer och åkte hem....

 

 

 

Oki, tredje natten i lägis nu. Och jag kan redan förstå de som lever i smutsiga och skitiga lägenheter och aldrig diskar. Jag HATAR att diska och jag är inne på tredje dagen utan diskmaskin. Jag fyller både diskhoarna och hoppas på att det ska diskas av sig självt.