tankarochvarlden

Jag är en hypokondriker av rang. Och man skulle ju kunna tänka sig att eftersom jag vet om det, borde det inte bli några problem att hantera sin oro och sina sjukdomar. Fel, fel, fel, eftersom jag alltid är tvärsäker i stunden på att jag har en sjukdom. Det är först efter att jag kunnat utesluta av den specifika sjukdomen som jag kan lägga den i min "hypokondrihögen" (dock med en stor sannolikhet för att den kommer dyka upp igen).

 

Hur som helst har den senaste veckan börjat med att jag haft Borrelia (en sjuksköterka som lurade i mig det, vilket INTE gjorde saken bättre), en tropisk sjukdom av en mygga (alltså detta är typ så pinsamt att jag inte kunnat säga det till någon, eftersom det mest tropiska stället jag varit på det senaste året är Stockholm) för att sedan övergå till diabetes efter noggrann googling på diverse symptom. Men nu har jag alltså diabetes, förmodligen typ två,  jag har alla symptom utom att jag inte går ner i vikt. Fan så jäva trist....

 

Problemet är bara att jag känner att jag inte kan ringa och fråga min läkare om en tid, eftersom jag för bara två veckor sen var där för att kolla upp min icke-existerande (peppar, peppar) tinnitus och ett halvår innan dess typ aaaallt annat. Han tror väl att jag går dit för att ragga snart eller bara sanningen - att jag är sjuk i huvudet.