Första veckan på jobbet är avklarad och nu min första helg. En helg utan tankar på plugg och annat som borde göras och dåligt samvete för att man skjuter upp det i vilket fall som helst.
Vaknade imorse och kände en stress över allt som borde göras, för att sedan inse att nej...det är inget som behöver göras mer än att köra en maskin tvätt och kanske dammsuga på TVÅ hela dagar.
Nu blir det skidåkning. Hehe försökte mig på det för några dagar sedan. Resultat: Jag trillade två ggr inom loppet av 1km...
Sjuka saker jag säger
När jag blir nervös säger jag idiotiska saker och framstår som en idiot, senaste i ordningen av idiotiska saker jag sagt var när jag pratade med en person för första gången och lyckas ganska random nämna utvecklingsstörda barn och överkörda djur, i typ samma andetag.
Varpå jag inser det sjuka i detta och försöker ta mig ur det genom att veckla in mig ännu mer. OM jag skulle ta och hålla käften när jag inte har något vettigt att säga.
Jag kan bli så trött på mig själv.
Saker att kolla upp innan man börjar jobba...
När nästa helgdag är.
Om 67 dagar om någon är intresserad. Fan då. Men nu ger vi järnet!
Om 67 dagar om någon är intresserad. Fan då. Men nu ger vi järnet!
Brutal söndagsångest
Imorn börjar jag mitt nya jobb och idag är våndans dag. Jag har sådan ångest över att vara fast på ett jobb mellan 08-17 vaaaarje dag från och med imorn. Detta blandas med tankarna om att " tänk om jag inte fixar jobbet", "tänk om de kommer på att jag inte kan någonting" och "tänk om ingen tycker om mig". Buhuu. Önska mig lycka till....
Dagens mest otippade..
Alltså jag brukar inte bli speciellt fascinerad av kändisar, iaf inte efter att ha bott i Sthlm där de blir som vilka vanliga dödliga som helst.
Men att gå ner till ett sunkigt, miniköpcentrum på Öland en grå torsdagseftermiddag i januari och se kungen gjorde mig faktiskt lite förvånad.
Bild jag älskar
Nu är det bevisat....
Jag är INTE gjord för något hårdare arbete.
På nyårsafton skalade jag potatis till en potatisgratäng. Hela kvällen klagade jag sedan över att jag hade väldigt ont i ett finger. Folk tyckte nog att jag var lite fjantig som fått ont i fingret av att skala potatis, MEN nu typ tre veckor senare sitter jag här och har fortfarande ont i det, vilket resluterade i att jag fick en läkartid.
Min läkare konstaterade att jag har en nerv i kläm i fingret och att läketiden ligger på 1,5 år. Hahaha. Alltså ni hör ju, inget mer potatiskalande för min del inte.
Konstaterande nummer två var när läkaren sa att man inte skulle ta en medicin i samband med graviditet. Varpå jag först funderade om han pratade med mig. Jag förstår nog inte att många i min ålder faktiskt får barn och att jag faktiskt är närmare 30 än 20 (urk), utan lallar på som om jag vore 18.
Gammal och grå
Va ch föreläste för mammas elever idag om backpacking. Hon gör så mycket för mig hela tiden så det var helt enkelt dags för att återgällda henne.
Det hela va väl ganska kul tills mamma kläcker ur sig:
"ja tänk att släppa iväg henne när hon var i sin bästa år".
Alltså notera VAR i denna meningen. VAR i sina bästa år.
Vuxenpoäng på vuxenpoäng
Vuxenpoängen läggs på hög just nu. Det är elavtal, adressändring, fackavtal, hemförsäkring etc. Vuxenpoäng är sjukt överskattat, hade gärna fortsatt leva i ovissheten och varit lyckligt ovetande om allt jävla pappersarbete som vuxenlivet för med sig.
Det enda positiva i kråksången är att man faktiskt växer och känner sig jävligt duktig när man gör allt detta själv. Haha rätt patetsikt att jag känner mig duktig som fixa detta själv när jag är 25.
Materialist javisst
Idag är kanske en stor dag eller iaf en dag som gör mig till en fattigare människa än innan. Och ja det är tyvärr möjligt att bli ännu fattigare... Jag har blivit med lägenhet, en tvåa med förstahandskontrakt. Jovars man ska inte klaga...
E och jag satte oss och räknade lite på vad kalaset skulle gå på och vilka utgifter jag skulle få. Dagen efter erbjuder hon mig en vattenkokare som de har hemma "och ändå inte använder" och informerar mig om att det är halva reapriset på Åhlens. Ja ni fattar, det såg inte så ljust ut för min del gällande den ekonomiska biten.
Skrev ett tack sms till B för åren av lyxkonsumtion han gav mig och för tiden när jag kunde köpa dyra doftljus som andra köper mjölk (ok liten överdrift måhända). Hädanefter kommer doftljusen enbart vara tända vid väääldigt högtidliga tillfällen, typ besök av kungen.
Haha näe skämt jag kommer ju såklart bli tvungen att tröstshoppa för att jag är så jävla fattig....
Nyårspartaj
Nytt år, nya möjligheter. Något jag dock ogillar med den 1 januari är att det brukar innebära att året inleds med bakfylla, ångest och trötthet. När det borde vara en kul dag fylld med en massa skoj.
Gårkvällens fest var dock kul. Tolv pers som drack, åt (mat som jag till viss del lagat själv, utan varken stress eller hysteriska anfall, bara en sån sak) och dansade, för att sedan avslutas med att en -93 stötte på mig. Han undrade var jag kom ifrån eftersom han inte kände igen mig från gymnasiet. Tar ju udden av ens åldersnoja en aning. Höhöhö.
2013 ska bli året när jag stöter på småkillar och beter mig som en kvinnlig mansgris. NOT.